Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

2 veckor, 2 veckors kemi och jag är redan så trött på det så att jag skulle kunna spy!
Jag fattar inget av det jag gör, chansar på labbrapporterna och kan knappt hålla mig vaken på föreläsningar!
Vill inte plugga kemi men vet att jag måste.
Jag säger inte att jag har gett upp men jag tycker att det är SVÅRT!
Tydligen får inte jag tycka att något är svårt och jobbigt.
"Det är sånt som löser sig" "Du som är så smart, det lossnar snart"
EN person till som påpekar att jag borde klara det för att jag är SMART och jag stryper någon.
Jag har inte kommit dit jag är idag för att jag är SMART!
Folk verkar tro att jag är nån jävla brianiac, det är jag inte!
Jag har lätt för att lära och har kämpat som en liten gris för att "få" dem betygen jag har.
Det har inte varit lätt och saker och ting faller inte bara på plats.
Jag tycker att kemin är SKITSVÅR och jag vet faktiskt inte om jag kommer klara den.
Och det tar, det tar skithårt på mig.
FÖR JAG KAN INTE MISSLYCKAS MED NÅGOT!
Jag vill inte vara tjejen som hoppade av sin drömutbildning för att hon inte klarade kursen.
Och ja jag  vet jag kan inte mer än mitt bästa, men jag måste väl ändå få säga att jag tycker det är svårt och att det inte känns som att jag kommer klara det?!

USCH, ordbajs, hatar att gnälla såhär!
Men det måste bara få komma ut...

Nu är jag iallafall klar med labbrapporten, den första måste vi göra om så ja...
Tänker ta helg nu, måste vila lite från skolan om jag inte ska gå och dränka mig!

Och ja är ju hemma i Eksjö nu, känns skönt att få träffa alla saknade människor.
Men det känns konstigt att vara här också...