Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå

Imorgon har jag avklarat första veckan på första kursen, grundkurs kemi.
Tvekar helt ärligt på om jag kommer klara den, vilket faktiskt är bra.
Då kommer jag anstränga mig mer, för är det något jag inte tål så är det nederlag!

Så efter att ha kört på säkerhetsprovet i tisdags var min självkänsla riktigt låg, kände mig ordentligt kass och började seriöst fundera på vad jag skulle börja plugga om jag inte klarar denna kursen.
Kom inte på något annat jag vill göra, så jag måste helt enkelt klara det!

Saker och ting går lättare och lättare, eller känns lättare.
Vet inte om det är jag som vänjer mig eller min trötthet som gör att jag inte orkar tänka...
Det kommer över mig ibland, att jag har lämnat tryggheten alltså.
Ångesten är borta, men en saknad finns kvar.
Men den stör mig inte mycket längre nu.
Den känns mer bekant och hanterbar än ångesten och den stora tomheten jag ibland känner.

Börjar tröttna på att äta dålig mat.
Har inte orkat varken handla eller ta tag i att laga mat, alldeles för mycket intryck att smälta.
På söndag håller jag tummarna för uppehåll så att jag kan ta cykeln bort till ICA kvantum och storhandla.
Nu ska här ätas ordentligt och nyttigt, framför allt billigt!

Att hålla någon vidare ordning har även det blivit eftersatt så imorgon innan föreläsningen ska här plockas iordning och efter föreläsning blir det storstädning.
Sen tar jag helg!