Jag måste varit någon annan Innan jag kände dig

Blääää, guh va seg man kan va då!
Har suttit med två räkneuppgifter i två timmar!
Värdelöst...
Har nu så jäkla ont i ryggen så jag vill bara lägga mig i fosterställning och sova.
MÅSTE BÖRJA TRÄNA!!!

Men ikväll kommer världens bäst Östgöte!
Och hon är min hela helgen.
Ska bli så skönt att slippa vara ensam ett tag, eller alltså helt ensam är jag ju inte!
Träffar ju oftast folk hela dagarna men skönt att få sällskap i lägenheten.

Nu ska jag äta upp min inte så goda "lunch" - tonfisk, keso och ris....
Sen tillbaks till böckerna ett tag till, YIPPI!

Jag mår bra och det blir vackert och lika sorgset som förut

Allt blir vardag så snabbt, och för en gångs skull gillar jag det!
Panik-känslan i söndags försvann snabbt, jag börjar acceptera att det är hör jag ska bo nu!
Har kämpat på med labb.rapporter, tycker inte att det är roligt men bara att bita i det sura äpplet...

Tänkte ordna upp mitt liv idag, och vi börjar med att skippa en föreläsning!
Nä men, börjar med nytt "ämne" idag och första föreläsningen brukar alltid vara mest repetition från gymnasiet, så känns onödigt att lägga 2 timmar på det.
Räknar istället, det är mycket roligare än labb.rapporter, särskilt när man börjar fatta lite.
Så dagens planering:

1. Räkna klart uppgifter på kap 3
2. Diska och plocka i ordning
3. Räkna mer om jag hinner
4. Synundersöknig + skaffa gymkort
5. Skriva flödesschema till labben imorgon
6. Kolla igenom nästa kapitel om klockan inte är för mycket!
7. Kolla film och sova.

 Fick tummen ur och färgade håret igår med, mejlade bemanningen och "sa upp mig" och kollade gym.
Så kvar att göra är att prata med dem på folktandvården och ringa vårdcentralen.

Nu ska jag tillbaka till Kemins underbara värld (sarkastiskt tonläge)

Coolaste bilden ni någonsin sett, men bara för att visa min nya hårfärg
mindre orange men lite för mörkt!

jag kanske rent av behöver dig

Tillbaka i götet efter en mysig helg i Småland.
Var verkligen superskönt att få komma hem en helg, och bara vara.
Släppa tankarna på skolan ett par dagar, glömma känslan av värdelöshet.
Saknar redan alla hemma, familj och vänner.
Känslan kommer tillbaka igen, känns som att jag börjar på nytt åter igen.
Det är så lätt att falla in i gamla vanor.

Men det här kommer bli bra det med, det ska jag ge mig fasen på!
Jag ska kämpa arslet av mig och klara de förbannat äckliga kemikurserna.
För detta är vad jag vill göra!

Var inne en sväng i Kalmar idag och hittade lite nya kläder.
Satt och pratade länge med mamma över en kopp latte.
Och det är väl det jag egentligen saknar mest.
Att ha någon nära att anförtro sig åt!
För det är liksom inte samma sak över telefon.
Jag saknar att ha någon i närheten, att bara kunna ringa till någon och veta att man bara kan komma förbi.
Det tar väl ett bra tag innan man vänjer sig vid att vara ensam, även om jag oftast tycker att det är ganska skönt.

Nu ska jag trycka i mig min knäckemacka, dricka en kopp te och sen försöka sova.
Hoppas att jag somnar snabbt, behöver mängder med energi imorgon...

Natti natt!




Hur man roar sig på en fyra timmars lång tågresa utan hörlurar:

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

2 veckor, 2 veckors kemi och jag är redan så trött på det så att jag skulle kunna spy!
Jag fattar inget av det jag gör, chansar på labbrapporterna och kan knappt hålla mig vaken på föreläsningar!
Vill inte plugga kemi men vet att jag måste.
Jag säger inte att jag har gett upp men jag tycker att det är SVÅRT!
Tydligen får inte jag tycka att något är svårt och jobbigt.
"Det är sånt som löser sig" "Du som är så smart, det lossnar snart"
EN person till som påpekar att jag borde klara det för att jag är SMART och jag stryper någon.
Jag har inte kommit dit jag är idag för att jag är SMART!
Folk verkar tro att jag är nån jävla brianiac, det är jag inte!
Jag har lätt för att lära och har kämpat som en liten gris för att "få" dem betygen jag har.
Det har inte varit lätt och saker och ting faller inte bara på plats.
Jag tycker att kemin är SKITSVÅR och jag vet faktiskt inte om jag kommer klara den.
Och det tar, det tar skithårt på mig.
FÖR JAG KAN INTE MISSLYCKAS MED NÅGOT!
Jag vill inte vara tjejen som hoppade av sin drömutbildning för att hon inte klarade kursen.
Och ja jag  vet jag kan inte mer än mitt bästa, men jag måste väl ändå få säga att jag tycker det är svårt och att det inte känns som att jag kommer klara det?!

USCH, ordbajs, hatar att gnälla såhär!
Men det måste bara få komma ut...

Nu är jag iallafall klar med labbrapporten, den första måste vi göra om så ja...
Tänker ta helg nu, måste vila lite från skolan om jag inte ska gå och dränka mig!

Och ja är ju hemma i Eksjö nu, känns skönt att få träffa alla saknade människor.
Men det känns konstigt att vara här också...

Jag har åkt så många varv men det är alltid lika svart

shuuupshuuup
En vecka är nu redan gjord, första skolveckan.
Kommer in i allt mer och mer.

Igår hade vi våran provsittning, jag vann pris för bästa utklädnad och vår fina lilla grupp kom trea  i nollekampen.
Blev rätt dragen igår så har mått som jag förtjänar idag!

Latade mig i sängen fram tills ca tre, efter det någon gång tog jag cykeln bort till ICA.
Cyklade fel så in i helvete!
Virrade nog runt en halvtimma innan jag kom på att ICA ligger på andra sidan!
Så var helt slut när jag väl kom fram, svettigt som fasen med.
Vimsade runt i affären i en timma, hittade inte frysarna först... dåligt organiserat!
Men lyckades få ihop tre stora (tunga) kassar med mat.
Var lagom astrött när jag hade kämpat mig hem i backarna, bra träning!
Så nu är kylskåp och frys lite mera välfyllt.
Lagade första ordentliga målet mat på tre veckor.
Har som sagt levt på micromat, sallad eller baguetter ett tag nu.
Så imorgon blir det gått med potatis och lax wraps till lunch.

Ska ta tag i mitt liv nu, laga bra mat, motionera och ha bra rutiner.
Ett måste om jag ska orka med att plugga.

I veckan blir det väl mest plugg, ska komma ut och gå något med.
Åker hem till Eksjö på torsdag eftermiddag med, ska bli skönt att träffa familj och vänner.

Hade tänkt att diska egentligen men såg att klockan var snart-sov-dags, så blir en kopp te och nån bra film istället!

Utsikt från fönstret

MAAAAAT! 

Morgondagens lunch!

Lyxig korvmacka till kvällsmat

Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå

Imorgon har jag avklarat första veckan på första kursen, grundkurs kemi.
Tvekar helt ärligt på om jag kommer klara den, vilket faktiskt är bra.
Då kommer jag anstränga mig mer, för är det något jag inte tål så är det nederlag!

Så efter att ha kört på säkerhetsprovet i tisdags var min självkänsla riktigt låg, kände mig ordentligt kass och började seriöst fundera på vad jag skulle börja plugga om jag inte klarar denna kursen.
Kom inte på något annat jag vill göra, så jag måste helt enkelt klara det!

Saker och ting går lättare och lättare, eller känns lättare.
Vet inte om det är jag som vänjer mig eller min trötthet som gör att jag inte orkar tänka...
Det kommer över mig ibland, att jag har lämnat tryggheten alltså.
Ångesten är borta, men en saknad finns kvar.
Men den stör mig inte mycket längre nu.
Den känns mer bekant och hanterbar än ångesten och den stora tomheten jag ibland känner.

Börjar tröttna på att äta dålig mat.
Har inte orkat varken handla eller ta tag i att laga mat, alldeles för mycket intryck att smälta.
På söndag håller jag tummarna för uppehåll så att jag kan ta cykeln bort till ICA kvantum och storhandla.
Nu ska här ätas ordentligt och nyttigt, framför allt billigt!

Att hålla någon vidare ordning har även det blivit eftersatt så imorgon innan föreläsningen ska här plockas iordning och efter föreläsning blir det storstädning.
Sen tar jag helg!

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar vid

Kursstart

Första dagen på första kursen som apotekarstudent.
Känns helt okej, har känts riktigt skrämmande att börja läsa kemi, är så rädd att jag inte ska klara av det.
Men nu känner jag mer att jag bara ska ge mig fasen på det!
Mest av allt känns det skönt att få komma igång på riktigt, få något att fokusera på.

Tänker inte dra någon solskens historia om hur underbart mitt liv, tänker inte låtsas...
Precis som med livet i allmänhet är det just nu väldigt upp och ner.
Ibland känns det bra ibland vill jag bara åka hem till trygga lilla Eksjö och slänga mig i famnen på alla jag älskar.
Har haft otroligt roliga utekvällar, träffat personer som jag känner att jag "klickar" med.
Samtidigt är allt så nytt, jag har inte hittat min plats än.
Vet att det tar ett tag att vänja sig, men det gör det inte lättare.
Just nu känns det jobbigt att ha lämnat allt som en gång har varit min trygghet, som fortfarande är mitt hem.
Har velat komma ifrån allt som har med en småstad att göra en lång tid, men som alltid ser man ju inte vad man har förens man lämnar det.

Jag vill inte flytta hem, jag vill bara hitta min plats.
Att det ska kännas sådär klockrent som jag hade en naiv fantasi om att det skulle göra.
Kanske är det det som jobbigast, att jag har haft så många tankar på hur allt skulle bli, att det bara skulle bli så bra.
Bara jag fick lämna Eksjö, göra något jag ville och flytta hemifrån!
Det är inte så lätt och jag vet inte varför jag trodde det.
Mitt sjukliga kontrollbehov gör ju inte saken bättre heller.

Jag vet att jag kommer att hitta min plats här, att det kommer bli mitt hem och mitt liv.
Men satan vad skrämmande allt är just nu, men det är bara att följa med och ta det som det kommer.
En dag kommer jag att vakna upp och tycka att allt känns helt underbart.
Man måste våga chansa och gå igenom tuffa saker för att få det som man vill ibland.
Det här allt jag någonsin har velat, vad jag har siktat på sen jag var 15 år.
Att komma in på universitet, flytta hemifrån och bo i en större stad.
Nu är jag där och snart kommer jag även att njuta av det.

Det är inte så att jag tycker att jag har det hemskt på något vis, men behöver bara skriva av mig.
Ser heller ingen anledning i att ljuga, eller inte skriva alls.
Folk som läser min blogg kommer ju antingen att få höra det av mig när vi pratar eller så känner jag dem knappt och då skiter jag i vilket.
Behöver få skriva av mig, peppa mig själv och på något sätt inse att det blir bättre.
Det är inte bra att hålla det inom sig och förneka att det påverkar en.

Nu ska här pluggas, säkerhetsförhör imorgon så det gäller att vara effektiv!

Superrolig kurslitteratur 

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv

och allting liksom kräver mera nu