För ca ett år sedan...
Bodde jag hemma hos min mamma med familj i lilla tråkiga men trygga Eksjö.Pluggade farmakologi på disatans och det var lätt
Jobbade jag på ett äldreboende och kände mer och mer att jag borde göra något annat
Levde jag för att få åka ut till stallet, där var det bara jag och hästarna, inget som störde
Levde jag för att få åka ut till stallet, där var det bara jag och hästarna, inget som störde
Ville jag inget hellre än att flytta, från Ekjsö, till något nytt
Hade jag en mindre livskris, jag visste inte vad jag höll på med
Ville jag helst av allt hitta min plats, göra något vettigt och känna att jag var på väg någonstans
Och där någonstans föddes nog idén till att börja plugga, apotekare i Göteborg...
Nu ett år senare sitter jag här, i min egen lägenhet, ca 20 mil från vad som alltid kommer att vara mitt hem.
Även om Göteborg mer och mer börjar kännas som hemma på något sätt så kommer Eksjö alltid att vara mitt hem.
Hur litet och tråkigt det än må vara, så har det en speciell plats i mitt hjärta.
Men nu sitter jag alltså här med allt jag önskat mig.
Ett eget hem, en plats som bara är min.
Där ingen lägger sig i.
I en stad där jag kan gå ut dag som natt utan att träffa minst 10 personer som jag antingen känner eller som vet vem jag är, eller vem min pappa är, eller mamma...
Mitt liv har någon slags mening och jag är på väg någonstans.
Ändå känns det inte alltid självklart.
Det ända jag vet är att jag vill vara kvar här, jag vill ha det livet som jag vet att jag kan få efter 5 år på universitet.
Jag tycker att det är värt allt slit i längden.
Det är så svårt, med motivation, med ork och lust!
Men jag ska kämpa, om det så tar död på mig så ska det satan i mig gå.
Att se allt vad jag har, vart jag har kommit men framför allt vart jag är på väg är något jag måste bli bättre
på.
Att helt enkelt tillåta mig själv att vara lycklig och inte låta alla små problem som dyker upp då och då påverka mig så mycket!
Kan jag inte göra något åt det kan jag ju lika väl skita i det, eller hur?
Nu ett år senare sitter jag här, i min egen lägenhet, ca 20 mil från vad som alltid kommer att vara mitt hem.
Även om Göteborg mer och mer börjar kännas som hemma på något sätt så kommer Eksjö alltid att vara mitt hem.
Hur litet och tråkigt det än må vara, så har det en speciell plats i mitt hjärta.
Men nu sitter jag alltså här med allt jag önskat mig.
Ett eget hem, en plats som bara är min.
Där ingen lägger sig i.
I en stad där jag kan gå ut dag som natt utan att träffa minst 10 personer som jag antingen känner eller som vet vem jag är, eller vem min pappa är, eller mamma...
Mitt liv har någon slags mening och jag är på väg någonstans.
Ändå känns det inte alltid självklart.
Det ända jag vet är att jag vill vara kvar här, jag vill ha det livet som jag vet att jag kan få efter 5 år på universitet.
Jag tycker att det är värt allt slit i längden.
Det är så svårt, med motivation, med ork och lust!
Men jag ska kämpa, om det så tar död på mig så ska det satan i mig gå.
Att se allt vad jag har, vart jag har kommit men framför allt vart jag är på väg är något jag måste bli bättre
på.
Att helt enkelt tillåta mig själv att vara lycklig och inte låta alla små problem som dyker upp då och då påverka mig så mycket!
Kan jag inte göra något åt det kan jag ju lika väl skita i det, eller hur?
 |
| Eksjö, Rolandsdamm, Februari 2012 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar